Brev från en lärare i Stockholm!

Hej

Jag har jobbat som lärare på en grundskola i Stockholm men slutade för ett år sedan för att arbeta med vuxna. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva.
Jag tycker det är svårt att ni inte fått Put allihopa..
Jag tycker att alla de afghanska ensamkommande som jag har haft  som elev eller mött har varit trevliga, artiga, vänliga, varma, hjälpsamma, omtänksamma, och bra på att lära nytt.  De har också varit tonåringar, busiga, trötta, glada, deppiga, oroliga. Som alla unga människor men som kan vara svårare när man är ensam.

De, mina afghanska elever, har aldrig varit otrevliga eller stökiga på lektionerna. Aldrig. Fast de ibland mått så otroligt dåligt. Jag är lärare i textilslöjd. De har broderat, sytt väskor, tröjor och byxor och lärt sig svenska samtidigt.
Min bästa elev någonsin i textilslöjd är en afghansk pojke. Jag har varit med om att någon enstaka tyckt det varit lite störande med kvinnliga lärare i början men det försvann väldigt fort. Att det var konstigt att ha gymnastik tillsammans med flickor. Konstigt men inte dåligt.
Jag vet att de tyckte det var konstigt att lärarna inte slog dem för det var de vana vid hemifrån. Några har haft svårt i skolan för de har knappt gått i skolan tidigare. Några har haft otroligt lätt. Gemensamt är att de har flytt och tagit sig hit. Några har upplevt svåra saker på resan hit. Några har upplevt svåra saker i sitt hemland. Några kom från Afghanistan, några var afghaner från Iran.
Jag har fortfarande kontakt med några av dem trots att det är ett år sedan jag slutade på deras skola och de nu gått vidare till gymnasium. Det fanns inte i mitt huvud att de inte skulle få stanna. Jag tänkte att de var ”räddade”. Vem vill göra den resan ensam i den unga åldern om det inte är nödvändigt?
De flesta har får PUT men någon har det inte. Det gör ont i mig. Mycket ont. Jag hoppas hela tiden att ett beslut om att stoppa utvisningarna ska komma men det dröjer och tiden går. Jag önskar att jag hade en lösning. Att jag kunde hjälpa på riktigt. Jag ser Er som en tillgång, som något som är bra för Sverige.
De jag känner passar väldigt bra in i Sverige .Även om det var säkert att flytta tillbaka så är det svårt att ändra sig tillbaka när man blivit lite svensk.
Jag tycker om Er och önskar att Ni får möjligheten till ett bra liv. Jag skäms för hur Ni behandlas av politiker, Migrationsverket. och en del andra.

Arbetar du som lärare, på boende eller på annat sätt är i kontakt med ensamkommande ungdomar från Afghanistan?

Vad har du upplevt och sett?

Vad tycker du om hur Sverige behandlar våra ungdomar?

Anser du att dessa ungdomar ska få stanna i Sverige, eller inte?

Skriv till oss och berätta! info.ungisverige@gmail.com