Brev från Nathalie Böös

Hej

Mitt namn är Nathalie Böös och jag är socionom. Sedan mars 2017 arbetar jag på ett boende för ensamkommande ungdomar. Det har utan några som helst tvivel varit det mest givande månaderna i hela mitt liv. Ungdomarna som jag mött och utvecklat en relation till under dessa månaderna är fantastiska.

De flesta ungdomar som jag känner kommer ifrån Afghanistan/Iran och har alla på olika sätt varit med om, för mig, ofattbara psykiska påfrestningar. Att de har så mycket liv i sig, en sådan vilja att anpassa sig till Sverige, viljan att utbilda sig, förmågan att lära sig ett helt nytt sätt att leva, ett helt nytt språk. Det är för mig så beundransvärt. Jag ser upp till dessa ungdomar så mycket.

Många av ungdomarna väntar på besked från MIG, några av dem har fått ett första avslag. Jag upplever det otroligt hjärtskärande hur MIG väljer att hantera deras ärenden och det är ingenting som jag vill stå bakom. Hade jag fått bestämma hade varenda en haft PUT för längesedan. För trots att de väntat på ett besked som avgör deras framtid i snart två år så vaknar de varje morgon och gör sitt bästa. Både för sig själv och för Sverige.

Att kunna finnas i deras liv är det bästa valet jag gjort. Att kunna hjälpa dem att hjälpa sig själva är ovärderligt. All kärlek och kunskap som de ger mig är något jag kommer bära med mig resten av livet.

Jag hoppas med hela mitt hjärta att Sverige tänker om och inser vilken välsignelse det är för oss att ha ungdomarna här.

Ps, ni gör ett fantastiskt jobb, ge aldrig upp!


Arbetar du som lärare, på boende eller på annat sätt är i kontakt med ensamkommande ungdomar från Afghanistan?

Vad har du upplevt och sett?

Vad tycker du om hur Sverige behandlar våra ungdomar?

Anser du att dessa ungdomar ska få stanna i Sverige, eller inte?

Skriv till oss och berätta! info.ungisverige@gmail.com