Händelser från ett transitboende i Malmö.

Hej

I början när barnen skulle till anvisad kommun följde vi dom till tåget tillsammans med en lapp där det stod var de kom från, vart de skulle samt kontakter. Många av barnen kunde inte läsa, speciellt inte våra bokstäver eller språk och ofta kunder personalen som gick med dom inte förklara på deras språk var de skulle eller vad som skulle hända med dom.

Nu har det hänt att vi satt barn på flyg med destination Stockholm och efter fått höra att något av barnen fått fortsätta till Kiruna. De får inte veta var de ska eller om de kommer separeras från vännerna de åker tillsammans med.

Vi har fått anvisningar till tex Östra göinge, Ovanåker och Norberg, dessa vill inte ta emot ensamkommande men istället för att byta anvisning (tidigare har de gjort så om barnet inte fått flytta på 2-3 veckor) så har de fått bo kvar för att straffa kommunen medan vi väntat på en lagändring (1 mars). När de nu fått flytta till sin kommun har de istället hamnat i en annan för att kommunen köper platser åt som, men de har inte fått någon information om det heller före de är på plats. Vissa har flyttats till boende som öppnat samma dag som de kommer.

Vid ”inskrivning” ska barnen få information om tex migrationsprocessen samt hur det funkar på transit och i svenska samhället, till dessa samtal saknade vi tolkar så personalen (när vi hade) fick tolka, det hände att vi lyckades gå igenom ”50 barn på 15 min” eftersom vi inte hade information eller kunskap om hur det egentligen ska gå till.
Efter några månader och ett hot om matstrejk från några som fått stanna extra länge styrde jag upp ett möte mellan barnen och chefen där de fick skriva frågor och fick svar på dom, efteråt anklagades jag av cheferna för att inte ha gjort det tidigare trots att cheferna hela tiden vetat om läget och frustrationen.

De tre sista vi hade på boendet flyttades till Trelleborg, trots att en av dom fått anvisning några dagar senare. Det var det tredje transitboendet de hamnade på. Chefen sa att det var för deras skull eftersom det finns fler barn där och att det var otryckt på vårat boende på grund av att personalen missköter sig och inte följer rutiner. Jag pratade med en av barnen och de var i stort sätt ensamma på det nya stället också, de slets upp från fotbollsträning, vänner i stader, personal de känner ”för deras skull” chefen är ny och hade varken bra koll på vårt arbete eller vad barnen ville eller vad som var bäst för dom.

Vi har haft barn som varit i behov av glasögon och tandvård men eftersom de inte är i anvisad kommun har de inte rätt till det.

Barn har bott hos oss i fyra månader trots erbjudanden från två hem eftersom migrationsverket vägrar byta anvisningskommun. Sover på madrasser i stora salar, inget internet (för deras skull enligt chefen eftersom de ”kommer ut” mer) och inga busskort eller skola. Kontakt med föräldrar, tolk, osv osv, internet hade varit bra.

Innan lagändringen om att kommuner måste ta emot barn har de fått betala ca 7000/ dagen till Malmö för att ha barnen här. De började köra ut barn till de kommunerna för att lämpa över ansvaret, om de blivit nekade hade en behövt köra hem dom igen.

Barn jag pratat med som varit här ca 3 månader säger att det är slut på goda män. Jag har ansökt om att bli det. De är sjukt svåra att få tag i, många intyg som i andra kommuner fixats av dom, utbetalning 1 gång om året bara istället för var 3e månad som i några andra kommuner, en vän som arbetat med ensamkommande, läst arbabiska och pluggar till jurist har fått vänta i över en månad på svar trotts alla papper på plats (fortfarande inget svar). Innan barnen har god man kan en inte ansöka om dagersättning från migrationsverket samt starta den processen. När jag frågade om två specifika barn jag vill bli god man åt hittade dom de inte ens i systemet.

Haft problem med speciellt en personal som uppget sig för att vara ”personalansvarig” han har haft stor inverkan på arbetsplatsen och även fått ansvaret att ”lära upp” andra boenden. Jag uppmärksammade min chef om problemet för flera månader sen, sedan skriftligt tillsammans med arbetskamrater en gång till. Hon hävdar att hon inte hört något innan hon fick det skriftligt och han arbetar fortfarande kvar, den nya chefen anklagar personalen för att inte tagit upp det tidigare/ gått högre upp. Lägger över ansvaret på oss. Helt oförstående över timanställdas oro att bli av med jobbet.

Vi fick åldersbedöma ungdomar samt bedöma deras behov av vård.

Allt detta medan personalen får gå ”barnens behov i centrum” kurser osv.

Polisen (tre bilar) hämtade vid ett tillfälle en kille för att han varit våldsam och släppte sen av honom på ett annat boende där de sa att han hittats irrandes på stan.


Arbetar du som lärare, på boende eller på annat sätt är i kontakt med ensamkommande ungdomar från Afghanistan?

Vad har du upplevt och sett?

Vad tycker du om hur Sverige behandlar våra ungdomar?

Anser du att dessa ungdomar ska få stanna i Sverige, eller inte?

Skriv till oss och berätta! info.ungisverige@gmail.com