brev

Brev från Isabell.

Hej på er! Jag vet inte om mina erfarenheter är “lika relevanta” som de som dagligen kommer i kontakt med afghanska ungdomar. Men jag tänker ändå att jag har något att bidra med eftersom jag i under sommaren jobbade på EKB-boenden. Det som blev tydligt för mig var i vilken utsatt position de här ungdomarna är. Det var så många som mådde psykiskt dåligt och tog mediciner för att överleva. Vilket jag totalt förstår eftersom många flytt från hemska förhållanden och sen osäkerheten i att bara gå och vänta när de väl tror att de kommit i säkerhet. Det gjorde ont i mitt hjärta. Den här insynen i deras vardag gjorde mig mer engagerad och ville att fler skulle få veta.

brev

Händelser från ett transitboende i Malmö.

Hej I början när barnen skulle till anvisad kommun följde vi dom till tåget tillsammans med en lapp där det stod var de kom från, vart de skulle samt kontakter. Många av barnen kunde inte läsa, speciellt inte våra bokstäver eller språk och ofta kunder personalen som gick med dom inte förklara på deras språk var de skulle eller vad som skulle hända med dom. Nu har det hänt att vi satt barn på flyg med destination Stockholm och efter fått höra att något av barnen fått fortsätta till Kiruna. De får inte veta var de ska eller om de kommer separeras från vännerna de åker tillsammans med.

brev

Brev från en lärare i Stockholm!

Hej Jag har jobbat som lärare på en grundskola i Stockholm men slutade för ett år sedan för att arbeta med vuxna. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Jag tycker det är svårt att ni inte fått Put allihopa.. Jag tycker att alla de afghanska ensamkommande som jag har haft  som elev eller mött har varit trevliga, artiga, vänliga, varma, hjälpsamma, omtänksamma, och bra på att lära nytt.  De har också varit tonåringar, busiga, trötta, glada, deppiga, oroliga. Som alla unga människor men som kan vara svårare när man är ensam.

brev

Brev från Birgit Lövkvist

Hej För mig är det självklart att de unga ska få stanna i Sverige. Allt annat är helt oacceptabelt. Jag möter många unga från Afghanistan både som god man och som god vän. Det sista året har det varit många besök på Migrationsverket både i mitt uppdrag som god man och med några ungdomar som blivit uppskrivna i ålder och misst sin gode man.

brev

Brev från Nathalie Böös

Hej Mitt namn är Nathalie Böös och jag är socionom. Sedan mars 2017 arbetar jag på ett boende för ensamkommande ungdomar. Det har utan några som helst tvivel varit det mest givande månaderna i hela mitt liv. Ungdomarna som jag mött och utvecklat en relation till under dessa månaderna är fantastiska. De flesta ungdomar som jag känner kommer ifrån Afghanistan/Iran och har alla på olika sätt varit med om, för mig, ofattbara psykiska påfrestningar. Att de har så mycket liv i sig, en sådan vilja att anpassa sig till Sverige, viljan att utbilda sig, förmågan att lära sig ett helt nytt sätt att leva, ett helt nytt språk. Det är för mig så beundransvärt. Jag ser upp till dessa ungdomar så mycket.

brev

Brev från Minna Blom

Hej Jag är i kontakt med många asylsökande ungdomar och två av dem bor hemma hos mig. Tidigare har jag även arbetat som vikarie på fyra olika HVB-hem för ensamkommande.  När dessa ungdomar kom till Sverige, efter en lång och många gånger mycket svår resa så var de ändå relativt välmående fysiskt, många av dem hade stora förhoppningar om livet och framtidsplaner om att bli läkare, lärare, ingenjörer. Jag träffade ungdomar som var engagerade och tyckte det var fantastiskt att kunna gå till skolan. Det fanns även ungdomar som hade svårare att anpassa sig, ungdomar med en ständig oro för familjen de lämnat bakom sig och ungdomar som hade svårt att lära sig språket och som inte alltid klarade av reglerna på boendena och i samhället, ungdomar som hade behövt mer stöd och förståelse än andra för att känna trygghet.

brev

Brev från Eva-Karin Gunnarsson

Brev från Eva-Karin Gunnarsson, lärare på Språkintroduktion på en gymnasieskola i Jönköping. Jag är lärare och jobbar på Språkintroduktion på en gymnasieskola i Jönköping. Mitt jobb är både det bästa och det värsta jag har haft. Det bästa för att jag får träffa helt fantastiska ungdomar. Ungdomar som är trevliga och artiga, som vill lära sig svenska och andra ämnen, som vill bli en del av det svenska samhället. 

brev

Brev från Johanna Eklund

Hej Jag har jobbat som lärare på en grundskola i Stockholm men slutade för ett år sedan för att arbeta med vuxna. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Jagtycker det är svårt att ni inte fått Put allihopa.. Jag tycker att alla de afghanska ensamkommande som jag har haft  som elev eller mött har varit trevliga, artiga, vänliga, varma, hjälpsamma, omtänksamma, och bra på att lära nytt. De har också varit tonåringar, busiga, trötta, glada, deppiga, oroliga. Som alla unga människor men som kan vara svårare när man är ensam. De, mina afghanska elever, har aldrig varit otrevliga eller stökiga på lektionerna. Aldrig.  Fast de ibland mått så otroligt dåligt.