Kommentar till Uppdrag Gransknings program 2017-10-25

I Uppdrag Gransknings program om Afghanistan och ungdomarnas situation så porträtteras Ung i Sverige och rörelsen på att orättvist sätt. Det är uppenbart att redaktionen med Janne Josefsson manipulerat intervjuer till sin fördel och trixar med siffror för att göra förenklade poänger. Det är ovärdigt att bemöta ungdomarnas lidande så vårdslöst, här bemöter vi det i programmet som direkt rör oss.

Afghanistan är inte säkert för någon
Otaliga källor vitnar om våldet och korruptionen i Afghanistan och de fasor människor upplever där. Det går inte att vara trygg och fri i ett land där hoten är många, från den egen regimen, från terrorism, från talibaner, och av förföljelse och förtryck grupperingar emellan. Vi vet bättre än någon vad vi flytt ifrån. Vi som våldtagits i människohandel, som sett våra föräldrar dödats av talibaner, som varit papperslösa barnarbetare i Iran, vars hem och religösa vister vandaliserats, som gifts bort, vi som gjort motstånd och torterats. Inga korta filmklipp från Afghanistan kan visa hur det är ett leva under konstant rädsla och oro, om vad som händer när kameror inte är där.

Det är inte bara ungdomarna som är osäkra i Afghanistan, utan alla. Man bryts ner som människa och löper stor risk att utsättas för våld. Den rädslan går inte all leva med. Därför har vi flytt.

Det finns både svenska lagar och FN konventioner som fastslår vad som är skyddsskäl och vad det innebär att inte vara säker. Det handlar inte om att vara i den direkta skottlinjen får en kula utan om hur ens liv begränsas och hotas på ett sätt att du omöjligt kan finna ro eller glädje. Det är nu Sveriges regering och Uppdrag Granskning som omformulerar vad skyddsskäl är och inte efterföljer sina egna regler och konventioner. Det som porträtteras av Uppdrag Granskning är ett sätt att ifrågasätta inte bara våran rätt till en framtid utan hela asylrätten. Den har man gemensamt slagit fast efter det vidriga övergreppen under andra världskriget och lovat varandra att aldrig låta det hända igen. Nu händer det igen.

De säger att vi kräver Amnesti, vi kräver ett stopp för utvisningarna. Uppdrag Granskning har inte gjort sin faktakoll.

>> Ohälsan och självskadebeteendet hos ungdomarna i Sverige
Det är helt oacceptabelt att i underton skuldbelägga den utsatta för dennes psykiska ohälsa. I Sverige finns en nollvision för självmord samtidigt som vi Afghanska ungdomar används som regerings slagpåse om och om igen på ett omänskligt vis. Var tredje av ungdomarna lever med självmordstankar. Vi har väntat i många år, vi har våndats, vi möter rasism i myndigheter och på gator, vi lever med avslag hängande över huvudet, vi förnedras i medicinska ålderbedömningar, många av oss är nu hemlösa och sover på offentliga toaletter och vi hade ingen alls när vi först kom.

Vi har förlorat flera vänner i Sverige, men det är inte för egen hand, det är för politikernas hand. Det är inte vi som är mer rädd än vi behöver, de är dem som misshandlat oss psykiskt i flera års tid. Hur förklarar du annars att en kille med permanent uppehållstillstånd tog sitt liv? Uppdrag Granskning verkar ha en mycket grund förståelse för psykisk ohälsa. Rädsla är inte en huvudorsak för självmord, utan det är hopplöshet och ensamhet. Det är samhället som ska stå till svars för den ohälsan, inte ungdomarna själva.


De klipp som visar utvisningen och ungdomarnas ångest, begravningen och mammans smärta, de är de klipp vi vill ni bär med er. Människor som lider. Ungdomar på förvaret som inte vet vad som väntar i den ovissa framtiden. Vad man än tycker om utvisingarna så vet alla att nått är fel när människor lider så. Nått måste göras.

Uppdrag Granskning  Säsong 18 – Afghanutvisningarna